Vaknade under vargtimmen idag och kunde inte somna om på grund av alla tankar i mitt huvud. Studierna tar kål på mig med ständiga deadlines och stressen börjar att ta över allt mer. Har inte pratat med mamma på över en månad nu och grubblar över om hon ens ägnar mig en tanke. Vi har ju alltid haft en komplicerad relation hon och jag då jag aldrig har känt mig riktigt älskad av henne. Har beslutat mig för att börja skriva ner mina tankar och känslor då det ibland känns som att huvudet inte rymmer mer. Att skriva kan ju också vara en form av terapi. Att sätta ord på något!
Sömnlösa morgontimmar
